Nyss, efter att jag ätit biffwook med nudlar, så blev jag fruktansvärt sugen på brownies. Jag blev helt enkelt tvungen att gå ner till Hemköp och köpa ett paket Café Brownies. När jag skulle betala så var det en lite rolig kille framför mig som betalade sina varor med 25 enkronor. När man betalar med småmynt på Hemköp i Ryd så lägger man dem i en liten låda och en skärm visar hur mycket man har lagt i. Ändå stod den här killen och räknade för sig själv medan han stoppade i slantarna. Det påminde mig om en annan rolig sak som hände på Hemköp inne i centrum.
Jag smet in en fredageftermiddag för att handla en flaska Fanta (Läs: Något att blanda vodka med). Det var rätt lång kö, och framför mig stod en gammal man som skulle köpa en flaska glögg. Han sneglade bak på mig, och såg att jag också endast hade en vara, varpå han sa: De borde ha en snabbkassa för kunder med fyra varor eller färre. Jag höll med och han fortsatte om hur jobbigt det var att stå i så lång kö med bara en vara. Som en sista kommentar sa han: "Fast det kan ju vara ganska jobbigt med omständiga pensionärer också". Jag visste inte riktigt om han frågade ifall jag tyckte att han var jobbig, så för säkerhets skull sa jag "Ne, det är ingen fara". När det var den gamla mannens tur att betala sin flaska glögg, så tar han fram en hel näve med småmynt och börjar räkna och räkna. Efter att han har betalat kassörskan vänder han sig återigen till mig och säger: "Det var visst en omständig pensionär trots allt."
4 kommentarer:
Ha ha, vilken underbar farbror med sådan självdistans. Och vilken underbar historia, direkt från verkliga livet.
Verkligen fin verklighetsskildring, köer och linköping är tätt sammankopplade, första jag lärde mig när jag kom hit.
Marcus..livet i sig självt är underbart..det gäller bara att se sig om. Eller som man brukar säga, det är svårt att se skogen för alla träd
Hahaha, Vilken skön gubbe! Sån vill jag också bli ;)
Skicka en kommentar